sommarsommarsommar

Nu är det sommar, nu är det stressigt. Nu är det varmt, det regnar. Nu är man ledig, man sommarjobbar. Nu ska man hänga i en park, blött i gräset. Nu ska man umgås med sina vänner all day long, äh det är skönare att sova. Nu har sommaren börjar, nu är den slut.

himla bra sommar


fel

Att erkänna att man har fel kan vara bland det svåraste som finns! Ibland det lättaste men ofta väldigt svårt!

frågetecken

Är verkligen killar och tjejer så himla olika när det gäller känslor?


föräldrar

Jag har alltid sagt att när jag blir 18 ska jag berätta alla dumheter som jag gjort för mina föräldrar. Hur mycket jag dricker,röker, hur mycket okänt folk jag har haft hemma, hur mycket jag har krökat hemma, att när jag gick i 6:an snattade jag, att min äldre kompis köper ut åt mig, att jag springer ute när jag egentligen borde sova. Helt enkelt att jag inte är så snäll som dom tror.
Men när jag tänker ett steg till så ska nog inte göra det. Tänk hur ledsna dom skulle bli när dom trodde att dom hade sten koll på mig. Hur ska dom då behandla mina mindre syskon, dom kommer ju inte får röra sig ur fläcken.

Så med vidare efter tanke nej jag ska inte berätta men visst skulle det vara skönt att "lätta sitt hjärta" men inte nu på ett tag iallafall (:

pepole

Man märker att man förändras som människa.
Jag märker det genom att jag börja acceptera alla olika sortes männiksor.
Fjortisas,emos,vanliga,äldre,yngre, helt enkelt alla. Jag tänker på som om jag sätter mig in i deras situation.
Allt blir plötsligt lättare. Om någon är jätte fjortis, låt den leva sitt liv. Om någon beter sig förjävligt, den har säkert en andledning. Min mamma har alltid sagt att jag ska sluta förändra henne och det kanske är sant? Alla ska väll inte vara som jag vill att dom ska vara.

hm

Aldrig tänkt på att jag ljuger men tydligen gör jag det, omedvetet.
Eller så tror jag att ingen märker när jag ljuger.

Är det bra att försumma sina problem? Eller iallafall dra ut på dom?
Jag vet inte jag testar just nu, får se hur det blir.


vad händer?

En dag kommer jorden gå under antagligen pågrund av växthus effekten eller något liknande.
Men sen då? själva jorden kommer ju aldrig försvinna bara mänskligheten. Men kommer allt börja om då? Kommer det nya människor som lär sig läsa, skriva, gå & stå?
Det är en fråga som aldrig någonsin kommer kunna besvaras.


död

Jag har börjat tänka på vad som händer efter döden. Blir det svart? Får man ett nytt liv? Kommer man till paradiset?


mat

Mat är bland det bästa som finns.
All sorts mat äcklig som god. Men en sak man lätt gör är att äta bara för att det ska ta slut. Jag tror det är en grund till varför det finns så mcyket fetma i vår värld. Man har alltid lärt sig att äta upp på tallriken och när det finns så mycket mat i vårt land så leder det bara till en sak. Om man har en chokladkaka som man sitter och äter på så när man har lite kvar så lägger man såklart inte undan den och äter upp resten nästa dag utan proppar i sig det sista. Man får ont i magen och så småning om blir man tjock. Men vad ska vi göra? Sluta producera så mycket mat?


Konstigt onödigt inlägg


druuuuuuuuuuuuugs

Jag bor i en villa förort men går i skolan i stan.
I stan drogas det som aldrig förr, även de man minst anar.
Där emot i den förort jag bor där man skulle kunna tro att det är mer än vanligt finns det knappt någon. Så fort de hör att någon har tagit något blir det en stor grej, för visso är det bra men det är förvånande.
Detta är återigen mina fördomar men ändå.
Man kanske ska flytta ut hit på heltid?


Motto

För någon vecka sen kom jag på världens bästa motto, tyckte jag då.
Det var PLANERA,AGERA!
Jag blir så trött på folk som aldrig tar tag i saker sen tjatar sig galna på att det aldrig händer något. Eller männsikor som tänker fixa allt in till det sista så det aldrig ens blir av.
Men sen började jag tänka efter. Hur tråkigt skulle inte mitt liv bli om mitt motto skulle vara planer, agera!?
Jag skulle aldrig kunna göra något random för allt skulle vara planerat. Och jag skulle behöva göra grejer som jag inte ens vill eftersom jag måste agera hela tiden.
Morgonen efter jag hade sagt det där ångrade jag mig, jag får nog hitta på ett nytt motto.

barnfilm

Plötsligt skulle man vara "cool" då slutade man titta på barnprogram,tecknat,barnfilm osv osv. Sen kom man på: varför gjorde jag det? Jag älskar ju alla Astrid Lindgren filmer. Man bestämmer sig för att sätta sig och verkligen uppleva de idylliska filmerna igen men..
De är ju så tråkiga nu, visst det väcker minnen och man drömmer tillbaka men det är inte i närheten så bra som man minns dom. Det är dålig kvalité, godis affären i Pippi Långstrum ser inte lika gå ut, lejonkungen är inte lika läskig längre.
Och man märker att man har faktist växt ifrån dom helt omedvetet. man vill tycka om dom men det är svårt när man helst av allt bara vill byta kanal och titta på något som greys anathomy eller Djävulen bär Prada


I

Jag har en vän som har byggt upp mitt självförtroende till tusen. Nu är jag säker, oftast i alla fall. Jag tar på mig vad jag vill, är hur jag vill, har mina åsikter och det mesta är faktist på grund av henne. Hon är ett år yngre än mig men har byggt upp mig otroligt mycket.I like

*

jag tror jag vill bli känd, så där bra känd. Men hur många vill inte det?
Jag vågar inte erkänn för någon att jag vill bli känd, jag är feg.
Det är mycket jag inte säger högt för jag är feg och jag tror jag trivs med det. Jag tror det är rätt bra annars skulle jag nog bli rätt dom, tror jag iaf.
Men jag ska bli känd

Tänkande människa det kommen en morgondag

Förut tänkte jag aldrig över stora saker, nu gör jag det hela tiden. Jag änker över livet och frågor det inte finn några sva på för att det är kul, men det är inte kul. Man blir deprimerad, hittar fel, vill lösa dom men kan inte. Borde man tänka över sånna stora saker? Eller är det bara helt onödigt? Man börjar ju inse massor med saker och lär sig så det låter ju ganska nödvändigt?
nej jag tror jag ska sluta tänka ett tag.

RSS 2.0