imnoone

Jag har redan fått panik för hur jag ska få ihop min ekonomi när jag blir äldre.Det är hemskt! Hur ska man få ihop det när man flyttar hemifrån men fortfarande pluggar? Jag är 15 år och så fort jag kommer och tänka på pengar tänker jag hur svårt och jobbigt det kommer bli. Jag planerar redan nu hur jag ska kunna extra jobba?
Jag jobbar redan nu på ett café men funderar på att börja jobba någon annanstans på vardagar också? men + allt plugg, kommer jag verkligen orka?
Det värsta är att jag är sjukt bra att göra av med pengar och tycker det är det härligtaste som finns när man ska kila runt och göra vad man vill med pengarna. Är det bara jag som redan är helt paranoid över det eller bör man redan nu tänka på det?

Alla säger: man har en tid i tonåren då bara allt är fel och man vill bara bort.
Men jag har aldrig upplevt den känslan? Jag pratade med en äldre killkompis härromdagen som säger ungefär just det där och jag säger bestämt nej?va? jag har aldrig varit så deprimerad?
Han påstår då att jovisst har jag det, att allt bara blivit fel? att man vill mörda sina föräldrar?
Men faktist nej. Jag pratade med en annan tjejkompis här och hon sa också nej?
Vem har egentligen hittat på det där? Är det så för många? Gäller det här bara utseende eller även ens personlighet?
Att man vill mörda sina föräldrar, då är det bara tänka ett steg längre. Varför gör dom som dom gör? Varför förbjuder dom mig från att göra vissa saker? Om man tänker efter får man faktist fram andledningen väldigt snabbt.
Jag förstår inte, varför skulle man vara så deprimerad?

Jag är femton år och ser enligt mig också ut som det och inte ett dugg äldre men ändå lyckades jag komma in på krogen i lördags där det var 23 år gräns? Jag menar visst dörrvakterna brukar ju alltid ha överseende med att man är tjej osv men ändå jag ser ju knappast ut som 23 eller ens 18? Är det verkligen så lätt att komma in? Och sen när man springer runt där inne och när man beställer i baren måste ju folk se att jag inte är 23?

Jag har redan lyckats varit sjuk 2 gånger på det här året som det bara gått 21 dagar av.

Måste bara få skirva en hyllning till alla bra artister så som:
Maia Hirasawa- hon är verkligen toppen!
Miss li- Underbar
Regina Spektor-Riktigt duktig
Arctic monkeys- Helt klart bäst
The killers- Alltid bra
Säkert- speciellt med "vi kommer att dö"
Bubbly face heter låten vet inte vad hon heter.
Slagsmålsklubben-Sjukt skön musik
Timbuktu- vem älskar inte? just nu har jag fastnat på "fantasi"
Svenska akademin- JA JA JA! hur sköna som helst.
Håkan hellström kan få vara med på ett hörn och bidra med hans härliga&poistiva musik.
Rooney- med låten where dit your heart go missing?
Hoffmaestro- med desperado!
Salem al fakir- Ofcoruse.
Those dancing days
Las palmas- den sommaren del 1& 2
Fritjof&Familjen med ring till polisen.
Sen också the sounds, the strookes, Timo, Bob Marley, Mando diao, snook osv osv

usch jag har lyckats fått körtelfeber, inte jätte kul men jag får ju i alla fall vara hemma och slippa det kalla vädret.
Jag kom och tänka på en grej att alla är himla deprimerande på bloggarna., även jag.
Som postiv beskrivs jag ofta som mycket positv och glad och det anser jag mig också vara men ändå så är min blogg väldigt demprimerande att läsa. Det handlar om att jag stör mi på grejer att jag har problem osv osv.
Och jag menar det finns väldigt få bloggar som är riktigt positiva förutom sånna bloggar som jag hatar som är: "Åh veckans färg på tröjan är grön".
Och varför är det så? Det kanske ska vara så?
Och då måste ja få beklaga mig lite för att jag har kommit på att när jag ska tänka över mitt liv och tänka vad som måste göras och sådär kommer jag alltid att tänka på massa negetiva saker först. Bara massa med problem som jag inte ska behöva tänka på. som tex att jag bråkar med mitt ex eftersom han inte tycker om mig & jag vill kunna vara kompis med honom men det är väll bara att acceptera istället för att försöka hitta på en lösning. Är det så är det väll det.
Det här var nog ett ganska konstigt inlägg, eller någon som liksom tycker att alla männsikor är väldigt deprimerande?

Nu blev jag totalt lost. Fick en kommentar om inlägget "älskarinna"
 Och visst jag medger att det hela är fel men so what? jag ville höra era synpunkter och nu fick jag det, och det var bra med kritik och jag blev nästan "chockad" över svaret för jag har no inte hunnit tänka så långt på det hela.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att "jessica" läser även detta.
Att jag är perfekt? Det har jag aldrig sagt att jag äroch aldrig velat vara.
Jag är denfenitivt inte perfekt, inte ens i närheten. Om jag skulle vara perfekt skulle jag ha en helt öppen blogg där jag kan visa vem jag är. Så är det någon mer som läser bloggen och tror att jag tycker jag är perfekt så tänk om för det är nästan precis tvärtom. Jag försöker bli bättre och bli en bättre människa för varje dag.

Först & främst vill jag bara påpeka att jag upptäckte att älskarinna är ett otroligt töntigt ord!
Men men iaf.
Så här är läget. Jag har hittat en kille som är jätte söt och trevlig. Dock ett par år äldre mig men det funkar.
Visst så märker man att han är äldre men jag tror jag anpassar mig ganska bra till det.
Nu är till problemet. Han har flickvän och dom har varit tillsamans i 1 år. Jag är absolut inte kär och jag tror inte han är det i mig heller( även fast jag får världens sötaste sms så fort vi lämnar varandra)
Men jag trivs lite med situationen. Vi träffas då och då, gosar&myser, krökar&pussas. Jag anser inte att det är något problem med det hela eftersom jag inte är kär men jag tror ändå att på något sätt att jag kommer bli sårad i slut ändan ändå. Men det menar är borde jag bry mig? om jag ändå tycker om läget borde jag då sluta? Visst det är väll synd om hans flickvän men det är faktist inte mitt problem. Men jag menar borde jag sluta? Jag vill ju inte sluta men blir det bäst så? Varför ska jag sluta isf? och med vad? ska jag sluta träffa honom vi är ju trots allt kompisar. Så vad ska jag göra? Måste jag ens tänka på det kan jag inte bara flyta med?