druuuuuuuuuuuuugs

Jag bor i en villa förort men går i skolan i stan.
I stan drogas det som aldrig förr, även de man minst anar.
Där emot i den förort jag bor där man skulle kunna tro att det är mer än vanligt finns det knappt någon. Så fort de hör att någon har tagit något blir det en stor grej, för visso är det bra men det är förvånande.
Detta är återigen mina fördomar men ändå.
Man kanske ska flytta ut hit på heltid?


Motto

För någon vecka sen kom jag på världens bästa motto, tyckte jag då.
Det var PLANERA,AGERA!
Jag blir så trött på folk som aldrig tar tag i saker sen tjatar sig galna på att det aldrig händer något. Eller männsikor som tänker fixa allt in till det sista så det aldrig ens blir av.
Men sen började jag tänka efter. Hur tråkigt skulle inte mitt liv bli om mitt motto skulle vara planer, agera!?
Jag skulle aldrig kunna göra något random för allt skulle vara planerat. Och jag skulle behöva göra grejer som jag inte ens vill eftersom jag måste agera hela tiden.
Morgonen efter jag hade sagt det där ångrade jag mig, jag får nog hitta på ett nytt motto.

barnfilm

Plötsligt skulle man vara "cool" då slutade man titta på barnprogram,tecknat,barnfilm osv osv. Sen kom man på: varför gjorde jag det? Jag älskar ju alla Astrid Lindgren filmer. Man bestämmer sig för att sätta sig och verkligen uppleva de idylliska filmerna igen men..
De är ju så tråkiga nu, visst det väcker minnen och man drömmer tillbaka men det är inte i närheten så bra som man minns dom. Det är dålig kvalité, godis affären i Pippi Långstrum ser inte lika gå ut, lejonkungen är inte lika läskig längre.
Och man märker att man har faktist växt ifrån dom helt omedvetet. man vill tycka om dom men det är svårt när man helst av allt bara vill byta kanal och titta på något som greys anathomy eller Djävulen bär Prada


I

Jag har en vän som har byggt upp mitt självförtroende till tusen. Nu är jag säker, oftast i alla fall. Jag tar på mig vad jag vill, är hur jag vill, har mina åsikter och det mesta är faktist på grund av henne. Hon är ett år yngre än mig men har byggt upp mig otroligt mycket.I like

*

jag tror jag vill bli känd, så där bra känd. Men hur många vill inte det?
Jag vågar inte erkänn för någon att jag vill bli känd, jag är feg.
Det är mycket jag inte säger högt för jag är feg och jag tror jag trivs med det. Jag tror det är rätt bra annars skulle jag nog bli rätt dom, tror jag iaf.
Men jag ska bli känd

Tänkande människa det kommen en morgondag

Förut tänkte jag aldrig över stora saker, nu gör jag det hela tiden. Jag änker över livet och frågor det inte finn några sva på för att det är kul, men det är inte kul. Man blir deprimerad, hittar fel, vill lösa dom men kan inte. Borde man tänka över sånna stora saker? Eller är det bara helt onödigt? Man börjar ju inse massor med saker och lär sig så det låter ju ganska nödvändigt?
nej jag tror jag ska sluta tänka ett tag.

RSS 2.0